When I look into the mirror all I see is a big mistake
Godkväll kära blogg!
Morgonen spenderades med min fina pojkvän. Sen hem till hästarna. Ingen ridning, Monithor fick vila och Niko har ingen sko i fram. Jobbat. Sen pluggat. Sen köpt biljetter till Globen i helgen, med syster. Blir nog fint. Hoppningen på morgonen, shoooooppa, kvällsföreställningen. Ska bli himla roligt att se Rolf-Göran live! Får se om vi åker tåg eller buss. Hoppas på buss, ehe.
Läste gamla inlägg, "nu är det 4 veckor kvar" blabla. Det gör ont, men det gjorde ondare då. Nu vill jag mest tatuera in Olas forever och tre småsaker till runt det. Har önskat mig i julklapp, får se om jag får det, heh. Annars vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Slutar säkert med den ändå.
Var på konsert för första gången på två månader i lördags, med Henrik. My Morning Jacket och något spännande förband. Köade typ 2 timmar, hade fått 3&4 i kön, om det varit nummer, heh. Längst fram i mitten, kravallen. Nästan tafsavstånd, för att beskriva scenen. Kom på när förbandet började att jag var hungrig. Inte allt för smart, när det endast fanns var öl och cider inom lämpligt avstånd. Förbandet var kul, sångaren såg ut som Freddie Mercury (stavas det så? however), basisten hade ett underligt gung och enda tjejen i bandet påminde om Tove Styrke, haha. Hur som helst tyckte jag faktiskt om dem, brukar avsky förband. När de var klara riggade de om på scenen. HUNGRIG. Prioriterade platsen vid kravallen, heh. MMJ gick på och jag kunde några låtar i början. Tyckte det var kul. Blev lite segt när det var långa instrumentella stycken. Sen på slutet, efter typ första extra numret var jag svimfärdig. Fick ingen luft, TROTS att det inte var något tryck. Hatade mig själv lite. Fanns inga vakter - ingen kunde lyfta över mig, så fick gå min väg. Tog mig ut, satte mig på en toalett och skakade. Gick ut ifall jag skulle svimma, haha. Såg sista delen av konserten längst bak, det verkade roligt på scenen i alla fall, saknade min längstframplats. Gick ner och dog i en soffa när det var slut. Hatar mig själv lite för det. Okej att jag får panik av tryck, men har ju ändå klarat det? Typ trycket innan Grönan var ju gräsligt och stod kvar? Här var det inget tryck och ändå svimfärdig? Less. Och hunger brukar jag fixa? Nåja, det var bra fram till extranumren i alla fall. Hehe.
Det här är ingen bra blogg. Skriver sällan. Skriver alltid om samma sak, de där The Ark. Fast det är nog ändå ingen som läser tror jag. Så det är mest för min egen skull. En sak är bra i alla fall. Startade ju en ångestbok i somras för att allt inte skulle blottas här, vilket jag är SJUKT tacksam över idag. Ehe. However så kanske jag kan förstå dem som tycker jag är tragisk på blogg och fb whatever, men jag är inte värst. Jag behöver skriva av mig, släppa det. Behöver inte att någon tycker synd om mig. Behöver kunna gå tillbaka och tänka "fyfan vad pissigt jag mådde, fast nu är det där över". Jag vet inte varför men på något sätt gör det mig mindre trasig. Hur som helst, ångestboken. Skrev i den flera gånger om dagen i början. Nu har jag inte öppnat den på några veckor. Fint. Måste tyda på att det hjälper. Och de där The Ark kan jag lyssna på igen. Tog mig till och med igenom Apocalypse för någon dag sedan.
Fast den som får mitt hjärta att slå, får mig att kunna andas, får mig lycklig är världens finaste. Han som fått mig att inte behöva skriva i den där boken. Som helt otroligt nog stått vid min sida i ett år nu. Finns inte ord för att beskriva hur glad och tacksam jag är över honom. Fina, bästa Henrik.
Nu borde jag sova, helst för två timmar sen.
Väl mött,
Morgonen spenderades med min fina pojkvän. Sen hem till hästarna. Ingen ridning, Monithor fick vila och Niko har ingen sko i fram. Jobbat. Sen pluggat. Sen köpt biljetter till Globen i helgen, med syster. Blir nog fint. Hoppningen på morgonen, shoooooppa, kvällsföreställningen. Ska bli himla roligt att se Rolf-Göran live! Får se om vi åker tåg eller buss. Hoppas på buss, ehe.
Läste gamla inlägg, "nu är det 4 veckor kvar" blabla. Det gör ont, men det gjorde ondare då. Nu vill jag mest tatuera in Olas forever och tre småsaker till runt det. Har önskat mig i julklapp, får se om jag får det, heh. Annars vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Slutar säkert med den ändå.
Var på konsert för första gången på två månader i lördags, med Henrik. My Morning Jacket och något spännande förband. Köade typ 2 timmar, hade fått 3&4 i kön, om det varit nummer, heh. Längst fram i mitten, kravallen. Nästan tafsavstånd, för att beskriva scenen. Kom på när förbandet började att jag var hungrig. Inte allt för smart, när det endast fanns var öl och cider inom lämpligt avstånd. Förbandet var kul, sångaren såg ut som Freddie Mercury (stavas det så? however), basisten hade ett underligt gung och enda tjejen i bandet påminde om Tove Styrke, haha. Hur som helst tyckte jag faktiskt om dem, brukar avsky förband. När de var klara riggade de om på scenen. HUNGRIG. Prioriterade platsen vid kravallen, heh. MMJ gick på och jag kunde några låtar i början. Tyckte det var kul. Blev lite segt när det var långa instrumentella stycken. Sen på slutet, efter typ första extra numret var jag svimfärdig. Fick ingen luft, TROTS att det inte var något tryck. Hatade mig själv lite. Fanns inga vakter - ingen kunde lyfta över mig, så fick gå min väg. Tog mig ut, satte mig på en toalett och skakade. Gick ut ifall jag skulle svimma, haha. Såg sista delen av konserten längst bak, det verkade roligt på scenen i alla fall, saknade min längstframplats. Gick ner och dog i en soffa när det var slut. Hatar mig själv lite för det. Okej att jag får panik av tryck, men har ju ändå klarat det? Typ trycket innan Grönan var ju gräsligt och stod kvar? Här var det inget tryck och ändå svimfärdig? Less. Och hunger brukar jag fixa? Nåja, det var bra fram till extranumren i alla fall. Hehe.
Det här är ingen bra blogg. Skriver sällan. Skriver alltid om samma sak, de där The Ark. Fast det är nog ändå ingen som läser tror jag. Så det är mest för min egen skull. En sak är bra i alla fall. Startade ju en ångestbok i somras för att allt inte skulle blottas här, vilket jag är SJUKT tacksam över idag. Ehe. However så kanske jag kan förstå dem som tycker jag är tragisk på blogg och fb whatever, men jag är inte värst. Jag behöver skriva av mig, släppa det. Behöver inte att någon tycker synd om mig. Behöver kunna gå tillbaka och tänka "fyfan vad pissigt jag mådde, fast nu är det där över". Jag vet inte varför men på något sätt gör det mig mindre trasig. Hur som helst, ångestboken. Skrev i den flera gånger om dagen i början. Nu har jag inte öppnat den på några veckor. Fint. Måste tyda på att det hjälper. Och de där The Ark kan jag lyssna på igen. Tog mig till och med igenom Apocalypse för någon dag sedan.
Fast den som får mitt hjärta att slå, får mig att kunna andas, får mig lycklig är världens finaste. Han som fått mig att inte behöva skriva i den där boken. Som helt otroligt nog stått vid min sida i ett år nu. Finns inte ord för att beskriva hur glad och tacksam jag är över honom. Fina, bästa Henrik.
Nu borde jag sova, helst för två timmar sen.
Väl mött,