Godkväll kära blogg!

Tycker synd om mig själv. Då är Markus den bästa som finns, NÄSTAN. En kram hade varit bättre.

Suck. Orkar inte riktigt att han sjunger precis som det är, och ändå gör det så jävlajävlajävla ont. Ändå kan jag inte sluta lyssna. Vet inte om jag kommer gråta när jag ser honom om två veckor. Hoppas jag slipper. Eller att någon förstår. Eller att jag slipper gråta.

Har skrivit klart mitt tal. Det blev dåligt. Orkar inte. Då finns Markus det-är-så-här-det-känns-texter här och är tröstande och ännu mer sårande. Blir tokig. Först sörjde jag talet. Nu tvivlar jag över något annat som är så mycket viktigare. Helvete. Orkar inte en gång till. Det blir så definitivt nu. Fan. Då spelar det ingen roll att Markus säger att askan är den bästa jorden. För jag vill inte växa upp ur den askan igen. Jag håller på att växa upp ur askan från Parris och Ark nu. Om det nu går att leva utan Parris, det vet jag inte. Tvivlar. Ark går. Men inte min bästa vän. Inte min Parris. Tvivlar starkt. Orkar inteinteinte brinna ner en gång till. Förlåt.

bara jag och plogbilen är vaken,
och mina tvivel
det är först när man ger upp som det blir något nytt.
när man släpper taget, tar man steget.
jag vet hur ont det gör när hoppet dör.
men askan är den bästa jorden.
å även fast du inte tror det,
askan är den bästa jorden.
ge upp och det blir något nytt.
när man släpper taget, tar man steget.
jag vet hur ont det gör när hoppet dör.
men askan är den bästa jorden.
å även fast du inte tror det,
du kommer födas och dö,
och födas igen.
så länge du hör musiken.


Fast kanske är det så, att mitt hopp dött? Jag vet inte. Jag tror nästan det. Vågar inte hoppas längre. Det var för bra för att vara sant. Varför? Orkar inte.

Sover hos dig på din nåder
Rör dig fast jag inte får det
Önskar att jag bara drömde
Att det var en vanlig söndag

Måndag morgon förra året
Ångrar hela förra året
Ångrar att jag aldrig svarade
Att jag bara lät dig vara

Samma nätter väntar alla
Utan dig är alla kalla
Långa mörka utan sömn
Du ligger med nån annan tönt

Den här stan är ägnad dig
Alla gator hånar mig
Och mina tårar din stad
Vet att allt är alldeles för sent

Jag vet jag har mig själv och skylla
Har vetat det varenda fylla
Varje gång jag skakat hem
Och längtat efter dig igen

Alla filmer, alla böcker handlar om dig
Alla ryggar tillhör dig
Tills jag går fram
"Förlåt jag trodde det var nån annan"

Den är så jävlajävla fin. Så fin. Och nu ska jag sluta. Behövde bara skriva av mig lite. Sparar resten till ångestboken.

Förlåt för att jag gör så här. Förlåt. Förlåt. Förlåt.

Ska skriva ut det förbannade talet nu.

Väl mött,