Goddag kära blogg!

 

Helt jävla fucking slut i kroppen. Tror att det blivit lite mycket sista tiden. Har börjat säga nej. Har börjat sova ordentligt. Har till och med vissa dagar ätit lunch?! Har börjat kompromissa med mig själv, "nej, jag hinner inte idag". Vet inte om något av det hjälper. Hatar min kropp för att den gör så här emot mig. Skulle behöva några veckors ledighet och bara hänga i stallet, ta dagarna som de kommer utan massa saker inplanerade. Helgen 26-27 är första helgen sedan juli som jag inte har något planerat, men gissa vad? Jag har planerat in saker 26e. Jävla idioti.

 

Det värsta är att jag blir stressad av att må dåligt. Får någon slags panikångest och tänker "jag måste fixa det här, blabla, får inte må dåligt, måste kunna göra det här". Sjukanmäla mig finns liksom inte riktigt i min värld, tror jag inte vet hur man gör. Haha. Men vad är det värsta som kan hända? Och vad händer om det skulle hända? Folk lär ju knappast skjuta mig eller hata mig för all framtid, möjligen prata om det ett tag, men sedan när började jag bry mig om vad andra tycker och tänker om mig?

 

Egentligen handlar det nog om min egen prestationsångest. Vill hela tiden vara den där duktiga människan som klarar ALLT. Som alltid säger ja och ställer upp. Är lite för snäll. Får sådana hemska skuldkänslor när jag säger nej, försöker ALLTID krångla in det på något sätt. Måste sluta med det. En tisdag för någon månad sen, hade jag skola 10-12 och lovat att rida en ponny vid 13, fick frågan om att jobba 16-20. När skulle jag rida mina egna? Jo, kl. 06-09. Den dagen hade jag ca 30 min "egen tid"/rast eller hur man ska säga. Var helt död då. Måste inse att jag inte kan hålla på så. Måste inse att världen inte går under för att jag säger nej. Möjligen att folk blir lite irriterade, för det vet jag själv att jag blir när jag ber om hjälp och får ett nej. För jag vänder ju alltid ut och in på mig själv och försöker alltid ställa upp för allt och alla. Kanske finns en anledning till varför folk inte gör det. De vill kunna leva sina liv också. Hinna med att ha kul på vägen och inte stressa igenom livet.

 

Det ska jag också försöka göra. Så snälla människor, bli inte arg på mig om jag försöker säga nej. Jag försöker bara få mitt liv att gå ihop, och göra som min eländiga kropp säger, trots att det inte känns så jävla kul alla gånger.

 

Väl mött,