Godkväll kära blogg!

 

Är så omotiverad. Tävlingen gick som vanligt i helgen. En rätt okej runda med 4 fel och sen en skitrunda med 16 fel. Orkar inte hålla på mer. Är så less och har tappat allt, allt självförtroende (och då hade jag inte så där hiskeligt mycket kvar). Känner mig bara sämst. Det hårdaste är nästan att se alla andra klättra i klasserna när de haft sina hästar i typ 6 månader och jag stampar i samma klasser på samma nivå och klass som för 5 jävla år sedan. Varför kommer inte jag någonstans när alla andra gör det?

 

Jag vill skylla på hästmaterial, men är tveksam. "Man är aldrig bättre än sin sämsta häst". Hade jag varit en bättre ryttare hade jag kunnat motivera mina hästar att hoppa bättre och gå högre klasser. Vill inte veta vad jag gör om ytterligare 5 år. Antagligen så sitter jag och harvar omkring i 90 cm och 1m fortfarande. Förstår inte vad jag gör för fel, känns som om jag provat allt. Vetcheckat, ridit för olika tränare, provat ut sadel, skrivit träningsschema på olika sätt, försökt och slitit varenda jävla dag och får ingen utdelning. Inget händer.

 

Är så less på folk som säger "åh, sluta, du är så duktig", "kämpa på, du har så fina hästar", "ge inte upp, det lossnar snart". Jag vet att de bara menar väl, men när det som jag har tyckt har varit roligast i hela världen inte ens är kul längre, då har det gått väldigt långt. Och det är det som gör mest ont. Att jag har tappat hoppet och glädjen. Ska rida två tävlingar till bara för att jag måste, inte för att jag vill eller för att det ska bli kul. Måste hoppa laget, vet inte riktigt varför, kommer ändå få ca. 12 fel och bli borträknad, så de skulle klara sig lika bra utan mig.

 

Vet inte, är så jävla livrädd att misslyckas med Donatello också. Jag vill bara få lyckas lite grann. Några placeringar i några låga klasser och kanske gå upp och hoppa någon 120 cm. Känns så jävla långt borta nu. I den här farten kommer jag aldrig komma dit. Han är en för fin häst för mig. Jag är en för dålig ryttare för honom. Protestera inte, för jag suger. Annars hade jag fan lyckats med några fler dubbelnollor än två stycken på 2 år.

 

Nu ska jag försöka sluta vara så negativ, har visserligen varit det i typ två månader, så jag får nog fortsätta gråta ett tag till.

 

Väl mött,