Godkväll kära blogg!

 

Har alltså haft 12 lekioner på tre dagar. Haha. Igår hade jag 7 lektioner på en dag, skapligt trött när jag kom hem, haha. Fast jag gillar tisdagar, vill aldrig byta bort mina tisdagar, har så himla söta grupper då. Alla tre. Gillar mitt jobb. Gillar mina kollegor. Vill inte byta bort mitt jobb heller.

 

Idag red jag Donut på lilla ridbanan. Han var lite ofokuserad, men snäll. Är livrädd för Hofors på söndag. Kan bli rodeo. Han har typ aldrig sett speglar, och de gånger han gjort det har han varit LIVRÄDD. Känns stabilt. Vore skönt om det gick bra. Skulle behöva det sååååå mycket för självförtroendet och motivationen och framför allt för den fortsatta utbildningen. Men det är bara att träna, träna, träna på att tävla. Och åka ut och rida på nya platser. Det är vårt största problem nu typ. Att komma till nya ställen.

 

I övrigt har jag tappat bort mitt självförtroende vad gäller hoppning. Ska få hoppa lite snälla skolponnyer och hoppas på att det kommer tillbaka. Skulle helst vilja ha en till häst, men det finns ju ingen vettig häst under 60k. Jag har inte 60k. Är så less på materialsport och pengar. Ska försöka spara allt jag kan så kanske jag kan få ihop 50k i alla fall och handla någon halvgammal dinosaurie. Har gett upp att ens försöka hitta en vettig foderhäst. På annons kommer det upp en vettig typ en gång i halvåret och då måste man typ provrida samma dag för att ha en chans.

 

Läste gamla inlägg här i bloggen. Saknar så att tävla ponny. Saknar så att ha motivation. Saknar så att nå framgång. Saknar så att sätta mål. Det var 6 år sedan det gick riktigt bra för mig resultatmässigt. Det är 6 år sedan jag klarade mina uppsatta mål senast. Jag har slutat sätta "höga" mål. Jag vill inte bli besviken längre. Det är inga meriter jag kan leva på längre. Donut kommer bli superfin, han ÄR superfin, men jag tvivlar hela tiden på att jag kommer kunna ta honom dit han platsar. Det är först när man kan som man märker hur lite man kan. Jag skulle göra allt för att vara 17 år igen och ha hela mitt sista ponnyår framför mig. Och det är det här jag måste komma ifrån, jag får se tillbaka på ponnytiden med kärlek i blick, men jag måste komma ifrån att jag vill tillbaka dit för att nutiden är sämre. Nutiden måste bli bättre än dåtiden och framtiden ska bli bättre än nutiden. Det ska jag sträva efter. När jag hittat mitt självförtroende igen, och det kan ta ett tag.

 

Det ska bli bra med Donut. Det måste bli bra med Donut. Det är en alldeles för fin häst för att "kasta bort" för att jag är dålig. Jag måste bli bättre för att kunna ta tillvara på honom. Och hur fasiken jag tar mig dit vet jag inte, men dit ska jag.

 

Nu ska jag sova.

 

Väl mött.