Godkväll kära blogg!

Tidigare idag kände jag inte alls för att blogga. Eller, det kändes som om en enda mening passade.
Jag är ingenting.
När jag senare träffade min kära ponny, red ut en sväng med honom. När jag satt upp på hans rygg och lämnade problemen nere på marken, kändes allt mycket bättre. Hur en varelse kan ändra så mycket på ens tillvaro, hur en, som för världen bara är en liten ponny, som för mig är världen, kan ändra på mitt liv, det är ett mysterium. Ett mysterium som jag för allt i världen inte vill lösa eller komma på.

SVT har visat en av Sveriges, ja kanske världens vackraste film ikväll. Kanske den vackraste film som någonsin gjorts. Så som i Himmelen. Den är så vacker, jag älskar den. Daniels, som spelas av Mikael Nyqvist, kärlek till kören med dess alla personligheter. En kärlek som är så stark att han till och med dör för den. Det är så vackert och jag finner inte ord. En storfilm, av Kay Pollack.


Mikael Nyqvist och Frida Hallgren i Så som i Himmelen.

(Visserligen såg jag Körslaget också, litegrann, tyckte dock att Team Erik borde ha vunnit istället för Team Hanna, men en liten körsångstävling är inte allt).

Nu ska jag försöka uppdatera hemsidan, sen kvällsfika och därefter sängen tror jag.

Väl mött,