I'm the worrying kind

Godkväll kära blogg!

Vet inte riktigt vad som hänt med dig min blogg. Jag skriver aldrig här. Tråkigt. Fast det kanske var bra. Förra året bestod den av konsertplanering. Nu står inte ens sånt. Fast jag har lite planer för sommaren. Vill slippa tänka. Vill slippa dö inombords. Vill slippa smärta och ångest. Ja till eufori, nej till melankoli. Fast nu är det rätt mycket okej till melankoli. Shit happens. Again. Så fanns det en tröja på Carlings. Funderar på att köpa den, för 199 kr. Trots att jag inte alls behöver den. Skulle kanske vara lite egotrippat med en tröja med sig själv på. Eller så är det min wododocka.

Krunis är i alla fall fin. Till exempel med att släppa det finaste höstturnéschemat någonsin. Synd att jag förhoppningsvis inte längre bor här då bara. Markus kommer till Gävle, igen. Jag som missade honom sist. Dumt av mig. Så därför får jag inte missa honom nu också, även om jag inte lever här då. Fast det gör jag säkert.

Mina hästar är också fina. Världens bästa. Förrra sommaren la jag på The Ark. Den här ska jag lägga på hästarna, på riktigt. Var ju iofs inte riktigt några förutsättningar för det förra året. Då var det typ mest att hålla näsan ovanför vattenytan efter allt med Parris. Var mest att orka fortsätta då, orka övertyga mig själv om att ta vara på det han lärde mig.

Förresten vill jag göra en till tatuering. Har bestämt vart och vad nu. Kommer antagligen göra förbannat ont, men det får det antagligen vara värt, den dagen jag får råd. Om sisodär 20 år. Hade ju haft råd i år om: det inte varit så mycket tävlingar, Markus inte skulle spela en massa, Arken haft en vettig sadel och Paris inte fanns. Så jag ska inte klaga.

Resten av mina klagomål lämnar jag till min dagbok, som mer liknar något annat. Typ där-jag-skriver-när-det-är-mer-eller-mindre-vedervärdigt-boken.

det gick inte ens en dag.

Väl mött,

enrosagnu

ryttare, ridlärare och hästägare

RSS 2.0