That's what you are, a superstar

Godkväll kära blogg!
 
Har varit ledig denna fredag. Vet inte om det är så kul. Har fått mycket gjort, hade tänkt göra mer, så ist för att njuta av ledigheten blev jag stressad.
 
Mådde inte alls bra, men åkte ändå och hopptränade. Fast åh, vad bra att jag gjorde det!! De minutrarna vi hoppade glömde jag allt och hade KUL! Alltså åh, vad fin han var idag! Donut hoppade lagom högt i förhållande till hinderhöjden, var snäll och ärlig när jag gjorde rätt och han stöttade t.o.m. mig lite. Jag som varit så osäker, som Anita vet om, var riktigt lycklig när vi seglade över enkelhinder på typ 80-90cm! Efter lite smyghöjningar, haha.
 
Åh vad jag kommer skratta åt det här om jag når mitt mål på 120-130. Vet att jag skrev "VI HOPPADE 75CM IDAG" en gång när jag hoppat "högt" med Parris, enkelhinder. Sen tränade vi banor LA, 100cm, men DÅ var det högt. Samma känsla nu, i somras var 80 markarbete, nu är det höga hinder. Allt är relativt, för någon annan är detta svinhögt, en annan jättelågt. Konsten är att bara jämföra med sig själv och ens egna förutsättningar.
 
Men idag, efter vad mitt självförtroende varit med om, kändes det grymt att kunna hoppa 80-90cm. Småsmå steg framåt, men idag känns det inte helt omöjligt att starta hoppning hemma i juni! Är så tacksam att jag har så bra stöd av Anita. Hon vet att jag för tillfället är jätteosäker i hoppningen, berömmer mig för att jag erkänner det, stöttar mig i det och hjälper mig att börja om. Det ger mig styrka och mod istället för frustration och skam. Snart hoppar vi som alla andra, och sånt stärker så mycket att höra!
 
 
Så här glada var vi efter dagens hoppträning.
 
Han är fin min häst! 
 
Nu ska jag snart knoppa.
 
Väl mött,



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

enrosagnu

ryttare, ridlärare och hästägare

RSS 2.0